Först och främst:
Burträningen har verkligen gett resultat!
Jag har inte velat utsätta Billy för buren, förutom när vi tränar, eftersom jag inte vill sabba det arbetet som jag har lagt ner. Men eftersom Håkan och Ivan hade burträning på valpkursen igår stod buren kvar i bilen.
Jag öppnade buren och lade fleecefilt på sätet bredvid, och såg till att dörren till buren inte skulle kunna stänga sig själv under resans gång. Sedan fick Billy hoppa in i bilen och sätta sig på fleecefilten.

Det tog 20 sekunder från det att jag startade bilen, sen gick han in och satte sig i buren. Och där satt han lugnt tills jag hade parkerat på brukshundklubben.
Jag var så himla stolt..!

Han gjorde samma sak på vägen hem, enda skillnaden var att då låg han ner och vilade hela vägen.

Att jag inte grät en skvätt av lycka och stolthet alltså... Jösses!
Bästa, bästa Billy! ♥

---

Ikväll har vi diskuterad förbud på kursen.
Jag använder väldigt sällan ett rejält "Nej!" på mina hundar, så det var... intressant att prova det. Det som är bra med att "Nej!" är ett såpass kraftigt uttryck är att man bara behöver använda det en eller ett par gånger...

Hundarna fick träna på att inte jaga boll som rullade och inte äta godis som främling lockade med (Blodpuddling liksom. Svårt att motstå!). Vi fick inte dra eller rycka i kopplet, utan bara använda röst och kroppspråk, något som jag tyckte var en bra förutsättning för övningen.

Billy var jätteduktig. Han blir så otroligt uppmärksam och lyhörd när han märker att vi tränar, så det är verkligen jätteroligt! Vi kunde göra övningarna utan att jag höll i kopplet över huvud taget = mycket, mycket bra för självförtroendet.