Jag och Billy har precis kommit hem från söndagspromenaden med Ida och papihuahuan Jissa. Vi åkte ut till Sörmon och gick hundspåret på 4 km.
Eller gick och gick... Vi pulsade och svor mest. Det var riktigt jobbig, djup snö emellanåt.

Hundarna var desto lyckligare, och Billy svepte som en vind genom tallpinneskogen. Herregud, vad han älskar att springa..! Hans glädje smittar verkligen av sig, så när han försvinner i ett lyckorus kommer man på sig själv med att stå och le som ett fån.

Nu ligger han i soffkoma.
(Jag med!)