Succéträning
I går hade vi (jag, Lovisa och Cilla) bokat hundhallen klockan 21, och det måste ha varit något av ett genialiskt drag. Bästa träningen på länge!
Vi tränade tighta staket och snabb självständig slalom och alla var grymma! Bingo och Sigge är bättre och säkrare på slalom än vad Billy är, men efter kursen i tisdag har vi fått omfamna ett nytt tänk alla tre. Billy hade lite kortslutning i ärthjärnan emellanåt, men det är jobbigt att shejpa in nya grejer och han avslutade helt fenomenalt. Duktiga, duktiga Brunis!
Jag skulle ha tränat lite rallylydnad med Ivis också, men vi blev så trötta att jag kände att det var dags att prioritera hemfärd och sömn. I kväll blir det träning för hans del (Billy får jobba med pilatesbollen). Position och läggande under gång står på schemat. På lördag får han följa med till klubben och träna ännu mer. Jag kan tänka mig att han är ganska underlagskänslig och inte kan tänka sig att lägga sig var som helst, så det behöver vi testa innan tävlingen på söndag...
Agilitykursen #2
Nu har jag och Billy kommit hem från veckans omgång av tävlingskursen.
Vi ställde upp samma bana som förra gången. Efter förra veckans katastrof hade jag redan analyserat och planerat vad jag skulle göra annorlunda: mer rörlighet och min placering mellan hinder 13 och 14.
Vi ställde upp samma bana som förra gången. Efter förra veckans katastrof hade jag redan analyserat och planerat vad jag skulle göra annorlunda: mer rörlighet och min placering mellan hinder 13 och 14.
Förra veckan höll jag mig på 13-sidan, och då fick Billy punka på hjärnan - trots att vi har tränat massor av staket. I dag provade jag att skicka in i tunneln och placera mig mellan 13 och 14 på andra sidan (alltså 14-sidan), ta emot och sedan skicka 14, 15 och 16 därifrån. Resultatet = perfekt direkt och en skön känsla av revansch.
Min träning fram till nästa vecka blir staket och slalom.
Slalom var nämligen andra halvan av kursen i dag.
Självständighet är nyckelordet och jag vet hur jag ska träna. Färre portar, minskad närvaro från mig och extern belöning till Bill. I teorin verkar det lovande, än så länge vet jag dock inte hur det är i praktiken eftersom vi inte hade tid att prova.
Självständighet är nyckelordet och jag vet hur jag ska träna. Färre portar, minskad närvaro från mig och extern belöning till Bill. I teorin verkar det lovande, än så länge vet jag dock inte hur det är i praktiken eftersom vi inte hade tid att prova.
(Tidsbristen i den här kursen är verkligen påtaglig. Jag kan såklart snappa upp mycket nyttigt av att se på de andra, men den här gången fick jag och Billy till och med mindre individuell träningstid än förra gången.)
Nu ska Ivis få träna lite rally, sen är det natten.
Våra agilitykommandon
I kväll ska vi på andra tillfället på nya agilitykursen (läs om första tillfället här), och som läxa har vi att skriva upp vilka kommandon vi använder nu och om det finns något vi vill ändra på när det gäller kommandon och kommunikation på banan.
Jag och Lovisa passade på att göra läxan i bilen på väg hem till Karlstad efter helgens äventyr, och det här är vad jag kom fram till:
Min och Billys ordlista ser ut så här:
Fram - Hopphinder
Fram - Hopphinder
Hopp - Däck och långhopp
In - Slalom
Genom - Tunnel och säck
Upp - Kontaktfältshinder
Ner - Kontaktfält
Bra - Uppmuntran
Kör - Fortsätt rakt fram
Här! Kom! Billy! - Kontakt på banan
Det här vill jag kunna utöka ordförrådet med:
Gungbrädan - Vipp?
Hoppa/spring mot mig - Kom?
Hoppa/spring från mig - Ut?
Jaakko - Sväng?
Gå på utsidan av hindret - Runt?
Men mest av allt: mer, bättre och tydligare handhandling.
Det finns en tjej här i Karlstad som heter Felicia och som tävlar med en kelpie som jag alltid smygkollar på. Hennes handling och handtecken är verkligen något jag efterträvar...
Har jag glömt något?
Finns det något smart som jag har missat?
Finns det något smart som jag har missat?
Agilitykursen #1
Första kurstillfället och ny lokal, ny tränare, nytt tänk.
Efter presentation och banbygg gick vi bana i en evighet. Det var en klurig bana med många alternativ, och fokus låg på att spara sekunder. Så här såg den ut:
Billy fick en skitbra start och vi klarade 1-6 utan bekymmer.
Sedan ville han helst hoppa hinder 15 i stället för 7, men det fick vi bukt med ganska snabbt. 8, 9, 10 var inga konstigheter och att skicka på 11 var lugnt, men att ta emot var svårare. 9-11 fick vi ta om ett par gånger och sen var det inga problem att skicka till 12.
Vårt största problem på banan var 13 till 14, konstigt nog.
BIlly ville verkligen inte hoppa 14, han gick på utsidan av det hindret säkert 10 gånger och jag kände att jag verkligen inte nådde fram till honom. Han hade liksom låst sig, och det gör Billy aldrig i vanliga fall. Till slut fick vi en bra sväng på rätt hinder och efter det avbröt vi. Vid det laget var Billy både flåsig och frustrerad, och det ser jag inte som ett bra tecken. Då har han jobbat för hårt och för länge, både med kroppen och hjärnan.
Det känns som att övningen var bra, men att upplägget inte alls passade oss i går. Jag hoppas verkligen att det ändras till nästa vecka, för det fungerar inte att köra 10 minuter nonstop i sträck. Inte undra på att Billy drabbades av härdsmälta... Vi är experter på att få ut mesta möjliga av korta pauser och är vana att köra intensivt och sedan pausa några minuter för att landa och smälta övningen.
Jag har tre känslor inför resten av kursen efter första tillfället:
1. Förväntan: Jag förväntar mig att vi båda ska lära oss mycket och utvecklas, och jag förväntar mig att vi kommer kunna göra riktigt bra slalom när den är slut.
1. Förväntan: Jag förväntar mig att vi båda ska lära oss mycket och utvecklas, och jag förväntar mig att vi kommer kunna göra riktigt bra slalom när den är slut.
2. Roligt: Det är ju så himla kul med agility! Det ska också bli roligt att träna på ett nytt sätt och för en ny tränare.
3. Skeptism: Jag är skeptiskt till upplägget och känner att jag blir snål när jag har pröjsat 1300 spänn för en kurs och sedan får 10 minuter av tränarens uppmärksamhet. (Om det fortsätter på samma sätt får vi alltså 50 minuters aktiv träningstid för 1300 kronor.) Vi är 6 deltagare och kursen pågår 1 timme och 45 minuter, så det borde finnas lite mer tid för varje person.
Dansa! Pausa!
Vi har ett litet agilityuppehåll just nu, jag tror nämligen ganska stark på the power of pause.
Det går kanske inte att vila sig i form, men för att bli bättre på något krävs det faktiskt en paus med jämna mellanrum. Vi laddar inför tävlingen nästa helg genom att pausa fram till slutet av den här veckan. Sedan blir det aglityträning under helgen och på tisdag (start för ny kurs!) och sen tävling både lördag och söndag.
Ivan får däremot träna desto mer.
Vi kör lite rallylydnad varje dag och nu kan han sitt - stå nääästan varje gång, dock utan rätt position och placering, det tar vi i nästa steg. Han kan även upprepa sitt - ligg i ungefär en evighet, vilket är mer än Billy någonsin har klarat av, hahaha. Han bästa är fortfarande alla moment som innebär att gå runt, tysksvängen är hans ständiga trumfkort. Och så har Dagis-Malin lärt honom snurr under gång. Det är ju helt fantastiskt att få moment helt gratis :D
Vi kör lite rallylydnad varje dag och nu kan han sitt - stå nääästan varje gång, dock utan rätt position och placering, det tar vi i nästa steg. Han kan även upprepa sitt - ligg i ungefär en evighet, vilket är mer än Billy någonsin har klarat av, hahaha. Han bästa är fortfarande alla moment som innebär att gå runt, tysksvängen är hans ständiga trumfkort. Och så har Dagis-Malin lärt honom snurr under gång. Det är ju helt fantastiskt att få moment helt gratis :D
I kväll provar vi kommunikationsmetoden
Jag har preppat med räkost och är mycket förväntansfull och räknar i med minst en hallelujakör.
Vi ska alltså träna hundmöten.
Mina hundar har inga stora problem med hundmöten, de gör inga utfall eller blir hysteriska.
De gånger vi får problem är främst vid två tillfälllen:
1) När Ivan blir rädd (och Billy per automatik kompenserar det med att bli "tuff" och försvarande)
2) När den mötande hunden är stökig och högljudd (mina hundar speglar det direkt)
Däremot är mina hundar experter på att reta upp andra hundar med sin blotta uppenbarelse, och det är bland annat det som vi ska träna på i kväll. Trots att de har sitt uppenbart provocerande utseende emot sig, så ska vi bidra till bättre och lugnare hundmöten (för alla inblandade) genom lugnande signaler och kommunikation. Det är också mycket för att stärka Ivan, han behöver fortfarande stöd och särskilda åtgärder för att hantera hundar som han inte känner. Där andra ser en skällig liten hund, ser jag hur han egentligen agerar i stress och skräck och bara vill ta sig därifrån.
Hur som helst ska det bli väldigt spännande.
Jag återkommer med rapport!
Update:
Jag är så himla stolt över Ivan!
Han är tydligen helt fenomenal när det gäller lugnande signaler. Han nosar, vänder sidan mot mötande hunden, saktar ner, går ut i bågar, slickar sig om munnen, vänder bort blicken och jobbar för fulla muggar.
Han är tydligen helt fenomenal när det gäller lugnande signaler. Han nosar, vänder sidan mot mötande hunden, saktar ner, går ut i bågar, slickar sig om munnen, vänder bort blicken och jobbar för fulla muggar.
De första två-tre mötena var han lite stressad, men höll sig lugn tills hunden hade passerat - efter det var han tvungen att lätta på stressen och avreagerade genom att sprätta, skälla och resa ragg. Sedan blev han bara bättre och bättre för varje gång, jag kände verkligen att han kände sig trygg - så obeskrivligt skönt.
Billy är lite lurigare, han kommunicerar rätt i perioder (observera att en period kan vara ungefär 5 sekunder) men är mycket mer intresserad av den mötande hunden än vad Ivan är. Här krävs det mer jobb för mig där jag behöver bli bättre på att läsa av honom och "nödbromsa" honom när han tar sikte på och kontakt med den mötande hunden. Timing, timing, timing.
Båda hundarna var överraskande lugna under hela tiden vi tränade, jag hade förväntat mig mer action från båda två - men skillnaden mellan vår vanliga vardag och att testa kommunikationsmetoden var väldigt slående. Vi provade hundmöten med båda pinnarna samtidigt, och båda gjorde som de hade gjort under tiden de tränat en och en. Ivan skickade lugnande signaler för fulla muggar, medan Billy var lite mer av och på.
Läxan blir att hålla fokus på Billy, men att nödbromsa båda när han behöver nödbromsas och att inte låta dem nosa efter hunden när den har passerat. Det ska bli jätteroligt att komma i gång med det här.
Sara har filmat och jag kommer att lägga upp filmen när den är klar.
Hårdträning i höstrusk
I dag, när hösten visade sig från sin böta sida, har vi varit på Hammarö och tränat agility i fem timmar. Handlingkurs med fokus på Jaakkosvängar, Lisasvängar och staket. Vi nötte på ordentligt och körde övningar och banor och höll modet uppe medan regnet aldrig verkade tröttna.
Billy var verkligen en klippa i dag, det kändes helt fantastiskt bra. Vi hade finfin kommunikation, och vi lärde nya saker av varandra. Jag behöver till exempel öka rörligheten i bröstryggen, jobba med kommandon från höfter, ben och fötter och träna upp Billys självständighet på kontaktfältshinderna.
(På tal om kontaktfält så fungerar våra running contacts skitbra nu för tiden. Jag har kommandot "UPP!" och "Neeeer!" och det fungerar finemang. Jag har också högt förtroende för honom i slalomen, vilket är så himla skönt! Slalomen duger för oss just nu, men måste slipas och bli snabbare och mer bombsäker.)
Höll förresten på att svimma av lycka och stolthet när Anette konstaterade att "Han är så följsam!" innan hon fyllde på med "... och vill du har mer fart så måste du vara snabbare, för nu väntar han på dig."
Konditionsträning alltså.
Så får det bli.
Kluriga banan som vi körde som avslutning (lite modifierad, visserligen).
Genrep
På torsdag ska Billy gå ett spår (öppen klass).
Får han en etta är han svensk viltspårschampion.
Det känns som att det är hög tid att plocka hem det där championatet, men jag ska försöka att keep my cool så att säga. I dag hade vi genrep, jag har känt lite osäkerhet kring rutan och ville träna på det. Marie från klubben hade lagt ett kort spår med ruta och återgångar åt oss - och Billy var helt kass. Han var inte alls inställd på att spåra eller leta upp Bambis fot, utan hade fullt upp med att gå på rolig promenad i långlina och nosa på andra grejer. Och jag höll på att bli galen.
Till slut gav jag upp och sa till Marie att bara lägga ett superkort spår, med ruta.
Under liggtiden (typ 10 minuter) försökte jag att inte ge upp hoppet och vi började ladda upp Billy ordentligt, han fick leka med klöven och sniffa på blodet och leka med blodflaskan. Och då vaknade spårhunden till liv, tack och lov.
Sen studsade han ut i skogen, tog upp spåret i rutan utan en tanke på annat och spårade som ett strykjärn hela vägen till klöven, till allas stora lättnad och belåtenhet.
Gött!
Sammanfattning: Han är tydligen inte senildement och tätt i näsan, han behöver bara lite bättre och tydligare direktiv om vad som förväntas av honom. Jag måste alltså göra mitt jobb bättre. Bra att veta.
Agilityträning!
Klurstart
I går skrev jag ut några banskisser inför träningen, fick massor av inspiration och ställde upp den här kluringen som start på banan. Det är en klass 3-bana, så lite väl avancerad för oss - men jätterolig att testa!
Billy var jättetaggad och höll farten och humöret uppe hela träningen. Slalomen var GRYMT bra, jag är så nöjd med att jag vågade prova nytt, tänka själv och lägga om tekniken helt med slalomträningen. Vi behöver fortfarande säkra ingångarna, men han förstår slalom på ett bättre sätt och vet vad som förväntas när vi kommer dit. Gött!
Billy är anmäld till två starter i Kristinehamn 29/9. Några dagar innan är det KM på Hammarö och två veckor senare är det KM på Sörmon. Efter det så är det ingen tävling i Värmland förrän 1/12. Typiskt!
21/9 är det sista omgången av Agilityserien i Värmland-Dals distrikt. I Munkfors. Vi får se om vi åker dit.
Jag har även blivit tillfrågad att rodda en träningscirkel i agility på klubben.
Det gör jag gladeligen, men helst inte i regn- och höstrusk eller snöstorm = lite dålig tajming så här i september.
Agilityplanering
Nu har jag sorterat lite tankar om agility och börjar få någon slags plan:
- Träna inte för ofta. Max två gånger i veckan. Han får aldrig bli mätt på agility.
- Superbelöna oftare. Hitta den ultimata belöningsbollen att varva med fleeceflätan.
- Träna inte ensam, det ger ingenting.
- Slalomträning i hundhagen. Superkorta pass med fokus på ingångar och fart. Fyra pinnar.
- Två KM och en officiell tävling är inplanerade den närmaste tiden. Alla på banor vi har tävlat på förut. Skönt.
- Peppa något så in i helvete. Fokus på fokus och fart.
- Billy är grym på agility, han är superduktig och en riktig talang. Men det betyder inte att han kan läsa tankar eller att jag kan utgå från att han alltid har förstått uppgiften, belöna honom alltid när jag gör misstag.
Viltspårsvecka
På torsdag ska Billy gå ett öppet spår, och det ser vi fram emot! Han är ynka två förstapris från att bli svensk viltspårschampion, så jag hoppas att han kommer i håg hur man gör...
... Det är nämligen ganska precis 6 månader sedan vi vilspårade sist. Hehe. Jag är verkligen the mighty master när det kommer till förberedelse.
I går la jag för säkerhets skull ett kort spår med tre vinklar (återgång i samtliga), liggtiden var typ 12 timmar. Billy var taggad, men ganska slarvig och eftersom jag helt glömde bort var jag hade lagt spåret blev det bitvis en del frågetecken. Vi får hoppas att vi båda har skärpt oss lagom till i morgon.
Han hittade Bambis fot till slut, utan några särskilda svårigheter. Första och sista sträckan spårade han riktigt fint, de två sträckorna där emellan var lite vimsiga.
Nåväl.
Vi satsar som sagt på att vila oss i form och att vara bäst när det väl gäller.
Hurray!
Det här med att Billy gör slalom bättre än någonsin, efter bara FYRA dagar att jag dammade av honom, tog med honom till klubben och testade en ny teknik... Mhm.
Gissa om jag är nöjd?
Gissa om jag är superglad?
Gissa om han får så mycket korv att han kanske spricker?
Yes, yes och yes.
I dag tränade vi bana och fokuserade på kontaktfält.
Ibland blir han feg på gungbrädan, men med lite stöd är det bara att köra på. Balansbommen är en klar favorit och A-hindret fuskar han knappt på nu för tiden. Däcket är han grym på och längdhopp tycker han nog är ganska onödigt egentligen. Och slalom, bara han hittar in så löser det sig.
Bästa Bill ♥
Vi testar dörrteknik
Alltså, den här hunden ♥
Han är så härlig att träna med!
I går kom jag på ett nytt sätt att träna slalom. Det har ju varit lite kämpigt för oss, och fokuset har hela tiden varit varit framåt, så rak och snabb linje som möjligt mot sista pinnen. Det har gjort att Billy har "fuskat" med portarna, eftersom det snabbaste sättet att ta sig till sista pinnen är raka vägen dit.
Så, nu har jag tänkt om. Och tänkt att portarna verkligen är portar. Dörrar liksom.
Jag skickade in genom ena dörren, och tog emot honom när han kommer ut genom den andra. Belönade efter varje UT och skickade sedan in genom nästa dörr. Ingen fokus på linjen, utan bara fokus på att ta sig in och ut genom dörrarna.
Snabbt kunde jag minska belöningspunkterna, men han har fortfarande lätt för att fuska på de två sista (det syns i filmen), så fokus kommer att ligga på rätt ingång och rätt utgång. Där emellan fungerar det ju toppenbra :)
Snabbt kunde jag minska belöningspunkterna, men han har fortfarande lätt för att fuska på de två sista (det syns i filmen), så fokus kommer att ligga på rätt ingång och rätt utgång. Där emellan fungerar det ju toppenbra :)
Våra nya "dörrar" överst (stjärnorna är belöning), och så som vi tränade förut nederst.
Vi vilar oss i form
Idag har vi ÄNTLIGEN tränat agility igen, första gången på jäääättelänge.
Men först var det uppladdning i form av bitar av nötsvans:
Sen åkte vi ut till banan, båda hundarna var riktigt taggade.
Billy visade att det fungerar alldeles utmärkt att vila sig i form, det enda vi behöver slipa på är kontaktfälten på A-hindret och på slalomen (som vanligt). Jag provade en ny grej i slalomen, ett slags "dörrtänk" som fokuserar mer på in och ut än framåt. Det togs emot överraskande väl och jag tror att det är värt att fortsätta att träna så. Billy hajade verkligen grejen på ett nytt sätt. Gött!
Det är en inoff i Kristinehamn på onsdag.
Jag är SJUKT sugen på att åka dit och köra två klasser.
Äntligen!
Vi har börjat träna agility igen.
Billy är bäst!
Flygande hund:
Pivi kan faktiskt också:
Sötaste rallyhunden
Duktig lillplutt!
Superbra kontakt och glad på svansen. :D
Gruppträning med gaphalsen
I dag var det agilityträning under ordnade omständigheter. Så gött att slippa klura ut och bära banor själv!
Billy var mer än lovligt uppspelt när han såg de andra hundarna, och var mer än lovligt högljudd när han insåg att det var träning på g. Herregud, vilka ljud han kan göra! Vrålen som har kommit ur denna bruna hunds strupe i dag alltså... inte riktigt helt okey.
Nåväl, vi mjukstartade med slalomingångar, vilket gick riktigt bra.
Sedan tog vi en kort bana som också gick bra. Men efter bara något varv började de andra hundarna (och människorna) inta sina platser på läktaren, vilket gjorde att Billy inte kunde fokusera på någonting annat i hela världen och allra minst på mig. Kul! Han kom verkligen av sig helt och hållet. Mammas lilla kontrollfreak hade en jobbig stund där, vill jag lova. Lilla hjärtat...
Vi tog en paus och satt på läktaren och vrålade under tiden de andra hundarna tränade - och sen vad det dags för en ny bana. Billy hade återfått fokus på mig och uppgiften och var snabb som en pil! Så roligt! Han är så SJUKT duktig när han gör det han ska. Den sista banan gottgjorde alla avundsjuka avgrundsvrål han hade gjort på läktaren - jag var bara stolt och lycklig över att han är så duktig.
Jag själv däremot... Herregud. Jag är något himla mumintroll på banan. Skärpning när det gäller planeringen och placeringen, Lisa!
Vi behöver definitivt träna mer tillsammans med andra, Billy behöver kunna lämna sin inre ordningsminister på parkeringen, inte ta med den in på träningen. Och definitivt inte ta med den in på tävlingen...
NU: koma
Dagens sport och motion!
Det är alltid lika roligt att ställa ut lite hinder på måfå och sen skapa banor av det. Kombinationen av hinder - däck - hinder - hinder var riktigt trixig och rolig!
Det är alltid lika roligt att ställa ut lite hinder på måfå och sen skapa banor av det. Kombinationen av hinder - däck - hinder - hinder var riktigt trixig och rolig!
Billy gjorde några omgångar slalom riktigt, riktigt bra. (Och några riktigt dåligt, hehe) Jag är supernöjd, och det var så himla kul att träna!
Slalompinne
Det är oklart vem som har roligast när vi tränar agility; jag eller Billy.
Här är adressen om youtube skulle få för sig att blanda ihop mina videoklipp:
http://youtu.be/_AgJNeTEyNM
http://youtu.be/_AgJNeTEyNM
