Ivan och blåtiran – dag 2
I går efter att jag hade tvättat rent och låtit det lufta i någon timme strök jag på ett tunt, tunt lager honung på Ivans sår, och i morse upprepade jag proceduren. Först tvätta försiktigt med desivon, sedan lufta en stund och så på med lite honung. Han är verkligen inte särskilt pigg på att låta mig vara där och peta, men det är som tur är en väldigt snabb behandling...
Honung är fenomenalt, jag använde det mycket till hästarna förr – och till mig själv. Det finns medicinsk dunderhonung, men vanlig hederlig svensk ekologisk honung går minsann inte av för hackor när det gäller sårvård. Det är bakteriedödande, skyddar såret och skyndar på läkningen. Toppen att alltid ha hemma, med andra ord.
Dessvärre är det både rätt så kletigt och smakar ganska gott, men på sår som är utom slickhåll går det fint att använda.
I går var Ivans sår ganska rött och argt, i dag är det lugnare och är mer som en blåtira. Skönt att det går åt rätt håll! Han är fortfarande lite svullen, och det dumma med svullnader är att de gärna kliar lite. Hoppas att han har annat att tänka på under dagen...
Please, work with me
Ivan har sprungit in i något med ögonlocket först. Alternativt så har något sprungit in i Ivans ögonlock.
Jag har tvättat försiktigt, han är lite öm och lite svullen - men det ser ändå ytligt och rätt fint ut.
Kan vi hålla tummarna för att det inte bli infekterat? Ivan har varit hos veterinären tillräckligt ofta ändå, kan jag tycka...
Rock'n roll och ingen impulskontroll
Eftersom jag är trött och tjock och bilen har hjärtstillestånd så har vi inte direkt tränat ambitiöst på klubben den här veckan, om en säger så.
Ivan är väldigt nöjd med det, men i dag tänkte jag vara bussig och låta Billy gå i långlina för att göra sig av med lite spring. Gissa om han blev lycklig när han insåg att promenadtempot kunde höjas till en nivå som han föredrar?
Däremot, en liten note to self:
Släpp inte linan!
Efter 250 meters promenad fick hundarna upp ett spår, och sen galopperade de mot horisonten i vindens hastighet. Jag höll inte i Billys lina, Ivan var lös. När Billy får upp ett spår slutar både hans öron och hans hjärna att fungera, och det är precis därför han inte får vara lös.
Tack och lov vände de och kom galopperandes tillbaka efter inte alls lång tid, men vad som kändes som typ ett dyn eller så. Efter det höll jag duktigt i linan, vill jag lova.
Oh well.
Nu ligger alla flockmedlemmar i soffan, nöjda och belåtna.
Billy har förresten ett nytt täcke i softshell. Eller ja, nytt och nytt... Jag köpte det förra året, men passformen var bedrövlig, så det behövde få sig en omgång med symaskinen och det tog jag inte tag i förrän härom kvällen. Snyggt blev det i alla fall!
Lika som bär
Hahaha, Billy och Sniff är onekligen väldigt lika.
Springa och rulla
När den ena är tjock och den andra har spring i benen så får tjockisen vackert rulla fram, så står det i lagen.
Billy älskar cykelturer, då får han sträcka ut och galoppera ur sig ordentligt. Vi kör med sele från Zero DC, ett expanderkoppel och så flexikoppel. Han lyssnar duktigt och vet att han ska hålla sig framför cykeln och på vänstersidan. Ordning och reda med Billy, så klart.
Jag gjorde misstaget att ta damcykeln i stället för mountainbiken, fy farao vilket skump det blev.
Sängen är bästa stället
Jag är så glad att vi tränade efter att vi vaknade. Nu öser regnet ner, och hela flocken ligger i sängen och slappar. Så mysigt!
Billy ligger på kudden, så klart. Han är ju kuddhundarnas kuddhund. Ivan ligger under täcket och snarkar. De har verkligen helt olika personligheter, egenheter och vanor de här hundarna.
Meeen, vi skulle ju ha tränat i dag!
Bläh, jag hade ambitiösa träningsplaner för Ivan i dag för att ladda inför lördagens tävling. Men vad blev det i stället? Målning av fasad och ambitiös pastasås. Jovars. Nödvändigt, men inte direkt hundträning, och inte direkt uppladdning.
Oh well.
Det gäller väl bara att hålla tummen för att han kommer ihåg hur man gör ändå... Jag är väldigt dålig på att sätta mål med Ivan, eftersom jag är väldigt dålig på att ställa krav och ha förväntningar på honom. Det är vår första officiella, och det vore så himla gött att få över 70 poäng.
(Jag vet inte ens om det är realistiskt över huvud taget, för helt ärligt så kan jag fortfarande inte riktigt reglerna för rallylydnad. Haha.)
Tre alternativ
... till dvärgpinscher.
Först och främst: Jag älskar dvärgpinschrar. Det är den bästa och roligaste hundrasen för mig (oss!) och jag är så himla glad att vi kunde komma överens om att det skulle bli just den rasen.
Men om jag ändå skulle titta på andra raser, vilka skulle jag kunna tänka mig då?
För det första har jag insett att jag är vansinnigt kräsen, men efter en del funderande har jag skakat fram tre alternativ:
1. Dansk-svensk gårdshund
Frisk ras med pinschergrund i rätt storlek och en del av det svenska kulturarvet. Jag har träffat väldigt trevliga individer och jag tror att de har allt det roliga som en dvärgpinscher har, men toppar det med mindre stress och lite mer tålighet och tolerans.
2. Staffordshire bullterrier
Jag tänker mig ett smäckert och sportigt bowlingklot med glatt humör. Har sett flera på agilitytävlingar och gillar deras power. Tror att det är skitbra hund att träna med och som ändå är nöjd med livet i vardagen. Räknar dock med att aveln är rätt så infekterad av oseriösa uppfödare, men det lär ju finnas flera som både meriterar sina hundar och gör MH/BPH och olika hälsoundersökningar. Den verkar också vara en frisk ras, men jag har hört en del om att det är ganska vanligt med allergier? Nåväl. Helt klart en kandidat i alla fall.
3. Chinese crested
Nakenvarianten alltså. Det här hunden jag alltid har velat ha men aldrig kommer att få. De ser ju ut som små ponnyer, för tusan! ♥ Tror att de är skitroliga och glada och att de kan vara riktigt sportiga, men det faller lite på hälsan. Ögonproblematik, tänder som växer fel eller saknas och hela projektet med att bada och smörja. Nja, jag vet inte jag.Och jag tror faktiskt inte att min man skulle släppa in en i huset... Men ändå. En hund som ser ut som en ponny... Älskar deras uppsyn och är väldigt kär i den här rasen.
Hela flocken valvakar
Nu sitter vi bänkade i soffan sedan drygt en timme tillbaka, det är valvaka och spänningen stiger.
Vi har laddat upp med pizza, chips och ostbågar. Hundarna är helt lyriska över det sistnämnda - båda är helt tokiga i ostbågar! Ivan har försökt alla sina tiggtrick och innan han gav upp passade han till och med på att sjunga lite... Det är få andra saker som framkallar sång, vill jag lova. Nu ligger han under filten, trött efter showen.
Ostbågsmonster?
Billy har det gött, ligga i favoritpositon i mitt knä och få en gratis ostbåge emellanåt.
Det blir tävling!
Billy Brun är anmäld till agilitytävling 28 september, första officiella i år. Herregud, vi som skulle tävla såååå mycket det här året... Jo tjena! Så kan det gå när det är roligt att träna, helt enkelt. Hehe.
Jag tänker även anmäla honom till DM, som är inoff och går av stapeln 4 oktober. Det blir i så fall en lite svårare bana än klass 1, så jag tror att det passar oss bra. Vi gillar ju ärligt talat kluriga banor som är lite svårare och mer tekniska än klass 1. Mer handling och mindre spring liksom.
Vuxna hanar med barnasinne
Jag älskar att jag har två vuxna hanar som kan slappna av och leka och vara glada och fåniga..!
Det är så viktigt med lek och att få vara hund med andra hundar, och det är så roligt att båda mina kan bjuda det. Billy som är polis och ordningsminister till vardags, och Ivan som är en lättskrämd och stressad individ - båda leker som galningar med rätt kompisar.
Boss är en sån kompis.
Billy älskar Boss så till den milda grad att jag nääästan blir lite orolig för att han antagligen hellre skulle stupa än sluta leka med honom. Men han blir så lycklig, så lycklig. Det är springlek och brottning - och Ivan får vara med, bara en sån sak.
Härliga hundar!
Men Ivan!
Vi har festat loss på sushi här hemma. Wasabi för att mota bort förkylningen.
Gissa vilken hund som nyss smaskade i sig några skivor syltad ingefära?
Jag förstår inte hur hans mage pallar att hantera allt det konstiga han äter...
Mattes little helper
Tar jag fram kameran så dyker Billys linslusiga sida upp på ett ögonblick. Han är en fantastisk modell som älskar att posera och har klockren fotolydnad – särskilt när jag egentligen ska plåta något helt annat. Hehe. Gullhund! Det är så roligt han tycker att det är så roligt.
(Just nu jobbar jag med att göra några rollups, och vi behöver en nice bakgrund som ser ut som en bordsduk – som jag hade hemma. Billy assisterade duktigt.)
I oktober ska jag förresten vara med och rodda en fotokurs för hundägare. Det ska bli skoj :)
Mysmorgon med Kungen
Väldigt rimlig start på dagen, tycker vi. Billy kan verkligen det här med mys, han är ett proffs. Jag kan inte få nog av hans mysdoft, det är en ganska tung och söt doft. Som en blandning mellan popcorn och honung, eller som metacam ungefär. Mmmm!
Ivan hade inte vaknat än, han ligger långt ner under täcket och snarkar. Och jag vet att han blir allra nöjdast om han får vakna av sig själv i lugn och ro, den lilla morgontrötta surpottan...
Den som har kortast klor vinner. Inte.
Det finns en viss prestige i kloklippning. Att klippa klorna ofta och bekymmersfritt är väldigt åtråvärt och en hund med korta klor är ett tecken på en skötsam ägare.
Snark. Billy tycker att det är fruktansvärt att klippa klorna, så vi slipar hans. Att slipa klorna är lite mindre fruktansvärt, men det är fortfarande bland toppkanditaterna bland saker som Billy nästan hellre dör än gör.
Dessutom går det inte att slipa ner alla klor särskilt mycket, för då får han skavsår. Och då vill jag slå mig själv i huvudet med en stekpanna, för det är inte värt det. Tack och lov händer det sällan, men typiskt nog hände det i förrgår... Det är så mycket bättre att ha längre klor än att ha skavsår, tro mig.
Billy tycker dessutom att hans tassar är en ytterst privat angelägenhet, och som tur är har han fått så mycket tassterapi hittills i livet att det är fritt fram för mig att pilla och peta och undersöka dem (under förutsättning att jag inte har en kloklippare i handen). När Billy får skavsår behöver han nämligen plåster. Skavsåren läker liksom inte förrän klorna har blivit längre, så plåster är bästa alternativet.
Han har plåster främst under promenaderna, på kvällen smörjer jag med den klassiska hundsalvan från fyra ess. Det är lite tjära i den, så då låter Billy bli att slicka på det. Plus att den är fet och ger bra glid.
Så här ser ett skavsår ut. Den korta klon skaver på tån bredvid.
Det är alltid samma klo och samma tå, men kan dyka upp på alla tassar om klorna blir för korta.
Det är alltid samma klo och samma tå, men kan dyka upp på alla tassar om klorna blir för korta.
Och så här ser ett plåster ut. Det är ett varv med papperstejp och sen har jag lindat flera varv med vetflexlinda. Som ni vet vid det här laget så älskar jag vetflexlindor...
Det här är alltså det jag använder. Så himla bra att Globus har smala vetflexlindor nu för tiden! Jag klipper av en bit och delar den sedan på mitten, så att det blir två remsor på typ en centimeter vardera. Sen är det bara att linda och se till att sträcka lagom mycket för att den ska sitta kvar och se till att änden fäster ordentligt.
Då får han så här tjusiga plåster. Han besväras inte det minsta av dem och de sitter på under i alla fall en promenad. I dag var det blött ute, så jag tror att han har lyckats ta av dem till nästa runda, men ofta sitter de väldigt bra.
Trigger
Världens bästa Billy ligger på en tron av kuddar och vilar efter dagens träning och spa.
Torsdag betyder rallyträning på klubben, och i dag hade vi med Cissi och Cornelis (Billys halvbror) som gäster. Cornelis älskar Ivan, och avskyr Billy. Han tål honom inte, blotta åsynen gör att han börjar spänna sig och morra. Och han är faktiskt inte ensam. Det är flera hanar som reagerar kraftigt på Billy - både inom och utom rasen. Som om Billy vore provocerande, en slags trigger. Oavsett om han är lugn, på långt avstånd eller ignorerar den andra hunden blir de väldigt arga och provocerade av honom. Han har det inte lätt... Undrar vad det är med honom som retar vissa hundar något så in i bängen?
Billy kan visserligen spänna sig rejält mot främmande hundar, men han kan också vara så himla... Självklar. Tydlig och trygg och artig och superkomminikativ. När han är så bland andra och nya hundar blir jag så stolt att jag nästan spricker. Fina, fina Billen.
Efter träningen har Billy blivit borstad och polerad och så har vi finputsat klorna och smörjt tassarna lite (jag slipade klorna i går och han får lätt skavsår om de blir korta). Vi är redo för helgen!
Från stallet till hundkojan
Jag är uppvuxen i ett tävlingsstall och hade egen häst i typ 100 år innan vi köpte Billy. Som hästtjej är en van vid stora djur som är experter på att skada sig, och de flesta har varit hos och med veterinären för att plåstra ihop hästen så ofta att de nästan är kvalificerade undersköterskor. Och så är vi jäkligt bra på det här med päls.
Dvärgpinschrar är knappast den hårigaste hundrasen, men pälsen är ganska lik den som hästar har - om vi bortser från det där med vinterpäls. Just nu har Billy något av en fällperiod, han byter alltid lite päls vid den här tiden på året. Jag har precis varit ute och borstat av honom lite, men en Magic Brush. Han har en egen. Det är hästvärldens bästa borste och är expert på att ta bort lösa hårstrån. Sjukt effektiv och väldigt skön, Billy gillar massagen.
Då kom jag att tänka på att jag har fler grejer från hästvärlden. En fårskinnsvante för sista putsen och bästa glansen och en ryktväska som rymmer allt hundarna behöver när vi är på utflykt, träning eller tävling. Jag har sett att fler och fler hundmänniskor inser ryktväskans förträfflighet, och rekommenderar dem mycket varmt.
Och det här med självhäftande vetflexlindor. Så himla bra grej! Jag har dem i bilen, garderoben och ryktväskan. De går att använda till nästan allt.
Åk och köp. Allt finns i närmaste ridsportsaffär.
Myset vet inga gränser
Jag och hundarna är i Halland utan husse den här helgen. Han är på svensexa och sover i tält, vi är hos mina föräldrar och sover kungligt under duntäcke.
Vi har det så mysigt tillsammans. Just nu är klockan tidigt på morgonen. Jag vaknade och var kissnödig, och efter det så väckte jag hundarna och tog ut dem i trädgården för en morgonkiss - nu ligger vi i sängen igen. Ivan ligger vid fötterna och snusar så högt att det hörs genom täcket och ända upp till mina öron, Billy ligger ihoprullad på kudden bredvid min. Mina små väktare...
Det är en ynnest att ha en sån här vardag. Fylld av mys och tid med härliga hundar.
Strandspringare
Hundstranden i Ugglarp är en av våra favoritplatser här i världen. Pinnarna och Miró fick sträcka ut ordentligt i förmiddags. Ivan är lös, Billy har en "bromsvajer" på drygt tre meter. Det räcker för att jag ska kunna lita på att han håller sig på rätt och rimligt avstånd.
Burträning
Hur går det med burträningen?
Jovars, inga konstigheter!
I går tog jag in canvasburen från bilen, det är dags att påminna hundarna om att den finns i och med att vi har lite utflykter planerade framöver.
Billy älskar burträning, men inte att behöva stanna i den. Ivan bryr sig inte särskilt mycket, och har därför inte fått någon vidare träning.
Billy kan kommandot "buren!" sedan tidigare, och galopperar in och lägger sig i buren då. Han är jätteduktig!
Ivan behövde däremot lära sig från början. Mitt bästa burträningstips har jag fått från Sara, och det är att belöna bort från buren. Det låter kanske bakvänt, men det är galet effektivt.
Börja enkelt:
Hund nuddar bur = beröm och kasta godis bort från buren. Hunden kommer antagligen tillbaka till buren ganska omgående, annars får du ropa på den. Upprepa några gånger så att hunden förstår att bur = belöning.
Sedan går det att eskalera väldigt snabbt, Ivan låg fint i buren efter några minuter. Duktig pluttis!
