Blixtar och dunder
Både i dag och i går har det varit riktigt ruskigt oväder här i Karlstad, med mer åska än jag någonsin varit med om.
Det dundrar för fullt just nu, och jag är så glad att hundarna inte är det minsta rädda. De surar mest över att det regnar och vilar lugnt genom vilken storm som helst. Bästa killarna!
Kaninkamp
I dag gjorde jag något som jag skulle ha gjort för längesedan: kampflätor med kaninpäls.
Alla fick godkänt av den kräsna testpatrullen:
Han är så himla go! Varje fläta jag gjorde skulle utvärderas direkt den var klar, då kom han och hämtade den medan Ivan snodde den förra. De har även dragkampat och busat rejält med flätorna ute i hagen. Fina pinnepojkar! Jag älskar att de fortfarande leker såpass mycket, både med mig och med varandra.
Vi har haft kaninpälsarna länge, och hundarna älskar dem - men det blir en del att dammsuga när strimlarna i flocken sätter igång. Från början kommer kaninerna från ett gäng uteburar utanför vårt hus, en tjej födde upp köttkaniner och jag frågade vad de gjorde med pälsen och om jag kunde få några. Som grädde på moset fick jag även tassarna att ha till viltspår. Perfekt och närproducerat!
Det blev ganska många flätor flätade i dag, tre korta och tre långa i lite olika varianter:
Han är så himla go! Varje fläta jag gjorde skulle utvärderas direkt den var klar, då kom han och hämtade den medan Ivan snodde den förra. De har även dragkampat och busat rejält med flätorna ute i hagen. Fina pinnepojkar! Jag älskar att de fortfarande leker såpass mycket, både med mig och med varandra.
Som isglass ungefär
Vi smälter i den här värmen!
Det är olidligt varmt ute just nu, och nästan lika varmt inne.
Pinnarna är just nu ute i hagen och svalkar sig med varsin bit oxsvans som jag hittade i frysen. Kallt och smarrigt, som en lite mer hundvänlig isglass ungefär...
Alla hundar har rätt att gnaga, vet ni väl? :)
Ransäter 2014
Utflykt med miljö- och passivitetsträning för Billy och toleransträning för Ivan stod på schemat, så vi åkte till Ransäter - helt perfekt för ändamålet. Och så klart var vi även där för att heja på Andelesshundar som ska ut i ringen och träffa hundarnas släktingar och vänner.
Det var cirka 100 grader varmt, men vi chillade duktigt i skuggan. Dessutom hade de en hel damm där hundarna kunde svalka sig, helt fantastiskt bra!
Vårt camp, med en avslappnad Brunis.
Billy hittade sim stora kärlek i livet: Boss. Oj vad de härjade och lekte!
Och Billy simmade i dammen, trots att han faktist bottnade. Hehe.
Ivan var glad över att äntligen hitta någon att brottas med i sin egen viktklass. Han och Bolt tumlade runt ett bra tag.
Jag shoppade! Nya brickor till båda grabbarna, utöver det fick de en praktisk ihopvikbar vattenskål att ha med på utflykter, en smal vetflexlinda och två påsar med torkat lammskinn - bästa tugget!
Och ja, jag blev lite sugen på att ställa ut. Vi siktar på rasspecialen om en månad :)
Sjöodjur
Vi åkte på utflykt nu på kvällen, med picknickkorg och allt. Hamnade vid Vänern. Och i Vänern.
Ivan stod för kvällens badkrukeri, medan Billy överraskade men att både plaska och vada och simma.
Nästa gång satsar vi på sandbotten i stället för en ziljon mer eller mindre halkiga stenar, då kanske Pivis också vill vara med.
(Alltså sensationen i att han faktiskt badade – jag kommer inte över det. Så himla kul!)
Nöten
Det där jag skrev härom dagen, om att Billy aldrig någonsin skulle få för sig att äta blåbär. I dag hittade han en hasselnöt. Det var däremot grejer det!
Bara det här med att han tog en paus från promenaden och gick och la sig i mossan en stund för att forska om hasselnötter - jag blev helt paff! Han brukar inte direkt ta sig tid för sånt, absolut inte att lägga sig ner och pyssla. Herregud. Nog för att det varmt ute, men ändå. Haha.
Vi får gå till hasselträdet fler gånger, det förstår ju jag det.
Blåbärsprinsen
Ivans bästa tid är nu.
Skogen är full av blåbär och hallon, han plockar och äter mest hela tiden. Billy skulle aldrig ens överväga att prova ett blåbär, jag har försökt.
Ärligt talat så tror jag verkligen att Ivans bästa tid är nu, han har nog aldrig mått bättre. Eller varit bättre. Han fyller fyra år i november och det senaste dryga halvåret har han landat i sig själv, blivit hund, blivit tam. Han är så mycket tryggare nu, och det går att lita på honom i (hittills) alla situationer. Det är så underbart, för herregud vad vi har slitit med honom, hans stress och hans nerver och hans olyckor.
Lilla piven, han lever som en prins och glider genom livet just nu. Han går all in när det gäller njutning, vilket innebär att han äter hallon varje gång vi går förbi snåret, han ligger och solar på köksbordet när han tror att vi inte ser, han tar sovmorgon i sängen på egen hand och han gosar som ett proffs när helst andan faller på. Han mår så gott han bara kan, den lilla punschpralinen.
Men Ivan, hur ser du ut egentligen?
Hahaha, den här bilden på Ivan kan vara det fulaste jag har sett få sistone. Hur ser han ut? Vad gör han med tänderna? Lilla Pivi, tur att du är den sötaste hunden jag någonsin mött.
Tålamodet
Ivan är fantastisk. Just nu:
Pivi står och skäller, mest bara för att han älskar sin egen röst och för att berätta att han vill ha frolic från skåpet. Jag ignorerar honom för fulla muggar.
Sen blir det tyst och han dyker upp i dörröppningen.
"Bra! Kom Ivan! Kom hit!"
Och vad blir responsen?
Jo, Ivan tvärvänder och galopperar i motsatt riktning med ljusets hastighet.
Kul hund, det där...
Billy har varit på klubben och passivitetstränat en stund, det var så oerhört längesen jag fokuserade på hans miljö- och passivitetsträning att det är nästan inte klokt. Inte konstigt att den har varit lite bristande det senaste året, all träning är liksom färskvara. Skärpning, matte!
Saker vi gör när jag inte bloggar
Förlåt för frånvaro, vi gör andra saker än att hänga på internet.
I dag har vi sportat agility och badat lite, till exempel. Skönt!
Här kommer bildbomb som plåster på frånvarosåren.
Underbar helg på kusten
Full fart med Billy
Drygt fyra kilometer med hund och mountainbike. Billy var i fartdårarnas paradis, han sträckte ut i fyrsprång och hade nog kunnat fortsätta hur länge som helst. Han älskar det!
Väldigt synlig sele, flexikoppel och ett expanderkoppel. Utrustning som är skonsam för kroppen, och underlag som inte sliter på tassarna.
Nu ligger det en nöjd Brunis och sover på kudden bredvid mig. Skönt att göra av med lite energi :)
In till stan
Pinnarna fick leka stadshundar en stund i dag, vi åkte till rastgården en sväng. Inte en enda annan hund var i närheten, men de roade sig ändå :)
Lite svullen
Pivi hos veterinären
I går var Ivan hos veterinären för att undersöka sin knöl. Han är ju inte direkt den gladaste hunden i stan när det vankas undersökning, om man säger så. Först fick veterinären skäll. Sedan pratade vi lite och jag förklarade att Ivan är rädd och arg och att sedering är finfina grejer. "Men han bits inte, va?" frågade veterinären. "Åh jo! Han bits." var mitt självklara svar. För han gör ju det, stackarn gör ju allt vad kan för att slippa att bli hanterad av främlingar.
Det blev sedering, men andra ord.
Sedan fick Ivan vara med på ronden och alla veterinären som var på plats fick titta och känna och gissa. Resultatet: ingen visste. Så det blev provtagning i stället. Kanyl rätt in i svullnaden och cellprov som skulle på analys. Och blodprov, fast Ivans blodcirklulation var så klen vid det läget att vi i princip fick pumpa ut dropparna. Lilla pluppen ♥
Han var så groggy efter att fått uppvakningssprutan att jag nästan blev rädd. Vinglig och kall och trött och vimsig. Han fick åka hem och lägga sig i sängen i väntan på att komma ut på rätt sida.
På eftermiddagen blev uppringd av veterinären, som kunde meddela att Ivan har en reaktiv lymfnod. Någonting har triggat igång immunförsvaret, men enligt sänkan är höjningen så minimal att det inte är någon idé att medicinera. Det får gå över av sig självt, helt enkelt. Om det däremot inte går över av sig självt utan tvärt om blir större eller fler så finns det risk att det är cancer.
Jag oroar mig inte - utan fokuserar på att han frisk så länge han frisk, helt enkelt.
Pivi, min lilla olycksfågel
I morgon ska vi till veterinären. Ivan är svullen på ena sidan av halsen och har varit det sedan i lördags. Efter fyra dagar känns det som att det är läge att få den undersökt. Den har ändrat skepnad lite, men svullnaden kvarstår och jag tycker att den borde ha lagt sig efter den här tiden. Nåväl. I morgon får vi se vad de säger. Jag har i alla fall pliktskyldigt informerat veterinären om att Ivan behöver några minuter på sig för att "etablera kontakt" innan han låter någon ta i honom.
Lilla Piven, han håller oss alerta minsann.
En halvmil i sol och skog
Hela flocken åkte ut till Segerstads skärgård och gick genom solig och blåsig skog ända ut till Vänern. Där åt vi frukost, sen tog vi en omväg tillbaks.
Sedan dess: nöjda och trötta hundar i soffan.
Gryningspatrullen
Billy, världens bästa väckarklocka.
Fel färg!
Pivi börjar bli grå.
Inte illa för att bara vara tre år gammal...
Undrar om det hans pigmentknas eller om det är helt naturlig åldersgrå?
Mattes motionär
Ivan är fenomenalt bra promenadsällskap, även när det gäller powerwalks.
Han kan vara lös hela rundan, håller sig på perfekt avstånd och kräver väldigt lite mutor.
Duktig plutt!
