Idag fick hundarna gå varsitt spår.
Ivan var riktigt snabb och säker idag, men han känns lite vimsig och jag vet ärligt talat inte om det är mest tur eller skicklighet som gör att han hittar skanken. En klar förbättring jämfört med förra helgen i alla fall.

Billy fick ett lite längre spår idag, och lite krångligare. Mer snår och lite snirkligare än senast. Han löste det galant! Jag måste dock markera slutet bättre, så att han förstår att uppgiften är klar när han har hittat skanken och inte fortsätter spåra.

Jag filmade lite, lite av Billys spår:

 

Ehm, ja... Jag kan inte riktigt förklara den här bilden. Står han på frambenen? Han försöker i alla fall skaka livet ur skanken:

Här kommer en viltspårsrapport från långfredagens aktivitet:








Ivan har aldrig spårat förut, så han fick ett kort bebisspår med en vinkel. Han tog upp vittringen snabbt och spårade blodet helt suveränt, fram till ungefär 5 meter innan skanken. Till slut hittade han den och tyckte att den var väldigt spännande - men lite läskig. Duktig Ivis!











Billy var en spårvagn i sitt förra liv, herregud vad duktig han är! Det här är tredje gången han viltspårar, och han är så spårsäker och snabb att jag blir alldeles häpen. Jag kude släppa ut linan i sin fulla längd, och han skötte spårandet helt på egen hand som om det vore en upplyst motorväg. Duktiga, duktiga Bill! Eftersom det är ganska längesen han spårade senast fick han ett spår som var 3-400 meter långt, med tre vinklar - och när han hittade skanken kände han sig ändå inte riktigt klar. Han ville spåra mer!
Nästa gång får han ett längre spår, så att han känner sig mer färdig när spåret är slut.

Just nu ligger det två väldigt trötta hundar i soffan.
Vi har varit ute i skogen utanför Kil och viltspårat tillsammans med hundarnas uppfödare. Superkul!


Jag återkommer med en rapport och lite bilder senare, nu ska jag in i duschen och få upp värmen!

Såhär pigga var pojkarna efter söndagens träning:

Idag har vi tränat agility.
Det är så sjukt roligt!
Mest är det roligt för att hundarna tycker att det är så roligt. Båda blir verkligen jättetaggade!

I slutet släpade vi ut säcken också, den behöver båda hundarna träna på. När blir trångt slutar Billy springa och börjar krypa i stället, lilla plutten! Jag tränade lite stopp och start med Ivan, han är verkligen inte det minsta bra på att vänta tills jag säger till. Olydnad är defintivt hans tävlingsgren. Haha.
Däremot är han helt amazing när det gäller vippbrädan, han tycker att det är ett jättebra hinder och brukar hoppa upp, gå till andra sidan, åka ner, vända, gå till andra sidan, åka ner, vända, osv osv. Han underhåller sig själv alldeles strålande.

Billy och jag tränade lite på bakombyten, och det funkar skitbra när jag skickar in honom i en tunnel och inte riktigt lika bra på hinder.

Efter 40 minuters tränande hade jag två överlyckliga och nöjda hundar, fyllda med ost ♥

Här är dagens bana:

Han blir så galet taggad så fort hinderna kommer fram, och sen är det full fokus som gäller.
Och så gillar han att stila, så han springer fort och han tar i och han hoppar högt och han studsar och han skäller och han är så duktig att jag dör en smula av stolthet.

(Bilden är klickbar)

Än så länge har vi inga planer på att börja tävla, så att han hoppar såhär högt är inga problem. Han tar långa, vägvinnande språng och jag tror inte att vi kommer ha några problem med tiden även om han hoppar högre än han behöver om/när vi väl vågar oss ut på tävlingsbanorna...

I morse åkte jag och grabbarna ut till brukshundklubben och ställde fram en liten agilitybana. Det är första gången på hur många veckor som helst..!


Billy var galet taggat och helt fantastisk. Han fullkomligen svävade fram..! Hans tempo och tryck är verkligen helt perfekt.
Ivan var såklart också glad, men agility har ganska olika innebörd för dem... För Ivan är det mest ett roligt sätt att få korv, medan det för Billy är en sport där han älskar att prestera.
Ivan fick prova A-hindret för första gången, och det var nemas problemas.
Billy fick hoppa lite högre på slutet, något som han uppskattar eftersom han vill ta i. ♥

Jorå.
Inkallningen funkar.
Billy är oerhört graciös när han kommer spurtandes, Ivans stil är däremot lite mindre balett och lite mer strykjärn. Hahahahaha..!

Dagens agility:

Billy var fantastisk och underbar.
Jag är så himla glad och lycklig..!
Vi gjorde några riktigt härliga banor med mycket tempo - och han var helt klockren!


Bonus:
Inte en enda smitning, trots 6 andra glada hundar på plan.
Jag ser ljuset i tunneln!

Älskade, älskade hund..! ♥

Idag har vi tränat agility!
Det är så himla roligt och Billy har varit riktigt duktig, rent hindermässigt. Vi tränade en hel del slalom och försöker att få till ett bra tempo utan att fuska med portarna, och det börjar ta sig..!
Ivan är mest bara med för att vara cheerleader och för att leka loss bland hinderna.

MEN, vi har ett stort bekymmer; Billys smitningar.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.
Just nu sitter jag funderar på vad som är mest effektivt av eltråd och taggtråd...
Idag drog han två gånger och båda var jäkligt omfattande (dvs att Billy försvinner. Han är helt borta och utom synhåll och kan ha dragit åt vilken riktning som helst. Jag kan inte göra ett skit, förutom att ropa och gå mot det håll han sågs senast). Sista gången ålade han sig genom fårnätet som omger halva planen.

Och jag tror inte att han skulle kunna hejda sig, ens om han ville.
Det är som att den lilla, lilla ärthjärnan kopplar in någon slags autopilot som varken har tillgång till syn eller hörsel eller självbevarelsedrift. Han kan bara inte låta bli. När han kommer tillbaks är han väldigt fjäskande och skamsen, så någonstans långt inne i luddet vet han ju att det inte är bra. Om jag är arg på honom när han är på väg tillbaks så flyr han hellre än att möta en arg matte, så jag kan får ju vackert vara glad att han kommer fram till mig, även om det innebär att bita ihop och knyta näven i fickan.

Det värsta är att det är bara på den här planen han gör såhär.
Han är lös i 100 andra situationer och blir aldrig blockerad på samma sätt.

Behöver jag hitta en annan plan, på en annan klubb?

Oj, vad jag har blivit dålig på att uppdatera.

Hur som helst:
Agilityn går framåt, Billy har absolut fattat grejen. Kommandon och tempo har fallit på plats och det känns som att vi har en bra stabilitet. För att inte tala om att det är skitkul..!
Däremot är Billy en snorvalp och har en vana att dra. Och jag menar verkligen dra, som i att han sticker snabbare än sin egen skugga och sedan har så mycket ludd i öronen att han uppenbarligen inte hör mitt vrål. Jag skulle tippa på att det är en kombination av hormonrus och lyckorus. Han tycker att agility är hur roligt som helst och det märks på nivån av entusiasm.

Idag tränade vi följsamhet. Vi har haft problem med längre sträckor, Billy (eller jag) har svårt att hitta rätt placering av hund när det går fort. Ibland hamnar han liksom på fel sida mellan hinderna... Så idag ställde jag upp en jättekonstig bana med långa avstånd och hinder på konstiga ställen och med konstiga vägar mellan. Och sen sprang vi!

Det gick jättebra!
Heja oss!

MEN, sen blev det ett smit. Fast det var inte lika illa som de senaste smiten har varit, så för att vara en dålig grej finns det en ganska bra dålig grej. Och efter smitet gick han skitbra.
Woho!

Woho!
Idag var det SKITROLIGT att träna..! (Och väldigt varmt. Vi litade på väderleksrapporten som sa att det skulle bli svalt och mulet. Väderleksrapporten ljög.)


Vi satte upp den här banan:



Vi tränade flera olika vägar, till exempel c-d-y-c-b och y-d-a-b-x och x-a-d-c-b- Mycket roligt!
Billy var imponerande samarbetsvillig idag - väldigt skönt..!
Utöver banan tränade vi lite däck, a-hinder och slalom.
Allt gick verkligen skitbra..! Jag är särskilt nöjd med farten på banan och att vi har kunnat utmana oss själva lite mer slalomen nu.



Här kommer en bildbomb från dagens träning och det efterföljande busruset:
Hundarna är Billy och Ivan, chihuahuan Charlie och staffen Leo

Dagens agilityträning började som något av en katastrof, Billy var heeeelt okontaktbar och flamsig och tramsig, så att springa i tunnlar och hoppa hinder var bara att glömma. Det märktes redan när han kom ut ur bilen att han var sjukt övertaggad, så det var liksom bara att lägga ner alla aktiviteter med någon slags hastighet och action.

Däremot var imponerade han med sina targetfärdigheter, så balansbommen och A-hindret var riktigt bra moment. Lite slip på det så kommer det att bli så himla bra..!
Vi avslutade med slalom, och han var helt FANTASTISK!




Nästa gång hoppas jag att han lyckas koppla ihop hjärnan och kroppen redan i början av passet, för han börjar bli riktigt bra nu...

Idag körde jag och Regina ett kort agilitypass med hundarna. Jag tror att vi var lite trötta båda två, inte minst på det kyliga regnet... Billy och Ivan var däremot inte det minsta trötta.

Ivan fick prova på slalom ordentligt, och till slut kunde han gå hela två portar mellan belöningarna (Han är med andra ord lika bra på slalom som Billy!). Dessutom fick han göra några korta kombinationer, både raka och vinklade, och det var inga som helst problem.

Billy var också jätteduktig när vi tränade slalom. Vi har kunnat öka tempot ganska rejält, och han verkar ha förstått vad det handlar om. Däcket var inga problem den här gången heller. Vi tränade en bana med bara hinder formad som ett +, och det gick också väldigt bra. Även där hade vi ett riktigt bra tempo. Det bästa av allt med dagens träning var att jag kunde belöna med kamplek i stället för korv i banan, det kändes som något av en milstolpe..! Billy var verkligen supertaggad idag, så himla roligt!

Idag fick Ivan följa med när vi skulle träna.
Han provade både slalom och en kort kombination och är verkligen jätteduktig. Hindermässigt finns det inga problem alls, men lydnads- och fokusmässigt har han en låååång väg att gå. Haha. Men han är med och han tycker att det är jätteroligt, och det är huvudsaken.

Billy fick också träna lite slalom, men mest tränade vi på bana.
Han är jätteduktig, men jag misstänker att jag kommer att behöva amputera båda mina armar inom en snar framtid... När jag gör rätt så gör han rätt, och det är väl tur att min lilla virrhjärna faktiskt skickar ut rätt signaler till kroppen emellanåt. Vi hoppade däcket några gånger också, helt utan några som helst bekymmer. Duktig vovve!

Vi tränade lite på kontaktfält innan vi åkte hem. Det gick... sådär. Han är åtminstone inte det minsta tveksam inför balansbommen eller A-hindret, men han anser sig nog inte riktigt ha tid för kontaktfält, om man säger så...

Det här är LÄTT det bästa träningstillfället hittills.
Billy var så himla duktig!

Han har hoppat 6 hinder på rad, bara en sån sak. Och däcket. Och platta tunneln. Och börjat med slalom. OCH KLARAT BANAN som vi har slitit så med de senaste veckorna! (Givetvis var det mitt fel att vi inte klarade förrän nu. Somebody please chopchop my arms off..!) Dessutom har han lärt sig att inte kissa på banan. Heja heja!

Hur som helst: Bästa hopphunden..!

Platta tunneln = succé!
Jag fick låna en tunnel av uppfödar-Ingela, den var lättare och smidigare än den som finns på klubben. Mycket, mycket bra! Både Charlie och Billy for genom tunneln med rasande fart.
Däremot har vi (eller jag) lite problem med vägen mellan hindrena, Billy är mer fokuserad på mig än på vägen eller hinderna, och där har vi verkligen något att träna på...

Vi provade dessutom A-hindret och vippbrädan, och båda gick jättebra!
Vippbrädan var lite läskig i början, men Billy hanterade den fint och till slut var det inga bekymmer alls.

Duktig pojke!

Jag glömde givetvis att ta kort på tunneln, men här ser ni materialet:

Och den fungerade riktigt bra, även om den höll på att blåsa bort.
Både Billy och Charlie sprang igenom den utan problem, så då tog vi fram den riktiga. Först mjukstartade vi rejält genom att hålla upp säcken, och efter några gånger kunde vi släppa den helt.

Det går visserligen inte särskilt snabbt än, Billy kryper i princip igenom tunneln - men han tar sig igenom och är vid gott mod hela tiden. Duktiga, duktiga Bill!