Jag har två väldigt trötta hundar i soffan, Billy är så nöjd med att få jobba med musklerna och för Ivan är det tydligen tillräckligt jobbigt att bara följa med. Vi kom hem vid halv två, och de har hållt låg profil sedan dess... Och med låg profil menar jag att de i princip ligger i koma båda två. 

 

Dagens träning var i Kil, och vi började med intervaller. Fyra varv runt en stor grusplan, vartannat med vanlig vikt och vartannat med dubbel. 3 kilo är lite drygt 40 % av Billys kroppsvikt, och alltså dubbelt så mycket som han är van vid. Det märktes att det blev tungt (särskilt när det gick uppför), men han pinnade på väldigt tappert och med gott mod. Jag tror att han gillar när det blir en utmaning och han får ta i ordentlig, det verkar som det i alla fall. 

 

 

Jag är väldigt, väldigt stolt över att han har lärt sig "ordningsreglerna" med selen så himla snabbt, han går superbra bredvid mig (med slakt koppel!) när han har den på och fokuserar duktigt på uppgiften. Jag är väldig imponerad, innan har han aldrig visat en endaste liten tendens att ha något som ens kan likna en fotposition... 

 

Efter intervallerna hade vi en liten paus, sedan var det dags för startträning. Då fick Billy jobba med ytterligare ett halvt kilo, och hade alltså 3,5 kilo att starta med. Inga konstigheter alls, förutom att han helst inte ville sitta på grusplanen. 

 

 

Nu på kvällen har vi varvar komat med supermys och massage, han har såna fina lårmuskler på bakbenen. Och så älskar jag hans nacke och ryggfileer. Mattes Billy-biff!